Igår så okade jag inte skriva, efter att kirurgmottagningen hade ringt...
Först så kände jag mig så optimistisk och trodde att jag skulle få operationsdatum. Kanske inom två veckor och sen två veckor senare, alltså om en månad kunde jag då ha varit åter i arbete på 100%. Tji fan fick jag för det...
Förebild under: Förväntansfull och optimistisk, men ändå så tog jag inte ut någon glädje i förskott.
Efterbild ovanför: Tja den var inte såhär mild kan jag lova, tårarna rann och flödade i massor utav besvikelse. Ångesten den rann också över mig, fick ta Lergigan. Jag blev alldeles bortdomnad i mina känslor, energin tog slut, blev så trött av medicinen. Den går ju dock över om några timmar, men...
- Jag väntar på undersökning nummer ett:
- Jag ska sedan på isotopundersökning/kontraströntgen:
När vet jag inte ännu, hoppas snart, men för helvete så har vi ju vårdgarantin på tre månader eller 90 dagar.
- Jag behöver också på ultraljud:
Utav bisköldkörtlar och sköldkörteln, samma där, 90 dagar eller tre månaders vårdgarantin, den kan ju dra åt...
- Innan operationen:
Behöver jag sedan också en gång till Trollhättan för att de ska gå ner med kamera i stämdbanden och massa andra undersökningar som tar en heldag där, fantastiskt.
- Sumama sumarum:
Jag är så ledsen, arg, besviken och förbannad nu... det är hur mycket jävla skit som ska göras innan JAG ENS KAN FÅ BEHANDLING/OPERATION. Jaaaaaa jag vet att folk har det värre och kan ha det värre. Men för mig är detta illa nog.
För sjukskrivningen förlängdes också med två månader, läkaren tror att jag är åter i jobbet då.. vi får väl hoppas.. med dessa jävla vårdgarantier..
Diagnosen är också ändra från "Primär hyperparathyroidism" till "Sekundär hyperparathyroidism" och det beror på att sjukdomen uppstått troligen pga att jag "äter" litium/lithionit för att jag har Bipolär Sjukdom 1.
MEN jag kan heller inte sluta ta lithionit, för då får jag återfall i min sjukdom, med toppar, dalar, kraftiga manier och svåra depression. Från att må bäst i världen med oövervinnerlig känsla över att man kan allt och är bäst i hela världen och missbruka alkohol, sex och pengar, till att hamna i depressioner där man tänker hur man ska ta livet av sig på bästa sättet och när och till att komma så långt att man gör ett försök... Därför jag bör fortsätta ta litium och inte sluta. Vi har försökt!
Vill bara gräva ner mig och....
Kram, Tarja.