Kärleken till dig, störst av kärleken...
Tänkte skriva att ibland retar du gallfeber på mig, men det var en överdrift. Ibland kan du tjuta, gapa och skrika, men vem fan har du fått det i från då eller? Ähum, ja, vem kan det vara? Då kan jag skälla lite smått på dig att du ska lugna ner dig och undra vad som egentligen är felet på dig, just där och då..
Men jag kan få såna ryck, där jag blir irriterad, höjer rösten, jag kan skrika, blir arg, förbannad på såna små saker som jag själv har orsakat. Då tänker jag att du är rätt lik mig.
Men du är ett "enkelt" barn, du lyssnar allt som oftast och beter dig, uppför dig och är rätt bra uppfostrad ändå, trots allt.
Hyfsat jobb gjorde jag nog ändå och du, Daniel. Vi har alltid försökt vårt bästa.
Mamma är så stolt över att få vara just din mamma, du fattas mig när du är hos din pappa. Du är så fin min vackra prinsessa, så duktig. Jag älskar dig så himla mycket Jasmine Nellie Kokkonen.
Mamma har vart trött, mamma är trött, mamma har känt sig som skitdålig mamma, men det blir bätre. På torsdag ska jag försöka orka en stund mellan 12-16, men sen kommer jag vara helt slut. På kvällen. Vi ska mysa lite på tumanhand du och jag då, min älskade lilla dam.
Jag vet att du kommer att gå långt i livet och jag kommer alltid att stå vid din sida och stötta dig, så gott jag kan!
Kram, Tarja.