När mitt psykiska mående blev bättre, jag har blivit stabilare i psyket och stressen har lättat. Stressen av att bli frisk och må hundra procent gott, vilket jag idag har accepterat att jag aldrig kommer att göra. Men att just ha accepterat det har som sagt gjort att stressen har lättat. Nu kan jag få må så gott som jag bara kan, i alla fall för dagen och det känns bra att äntligen kunna erkänna detta för mig själv.

 

Under perioden i mitt liv då jag mådde väldigt dåligt, hade jag svårt att ta hand om min dotter också. Samtidigt hade jag katt och.. jag behöver kanske inte skriva så mycket mer om det, men hur ska man kunna ta hand om någon annan när man knappt kunde ta hand om sig själv? 

 

Det funkade inte alls. Daniel hade mer vårdnad över Jasmine i början av vår separation än vad jag hade, men han var så otroligt stöttande i detta, så det finns inte ens ord som räcker till, vilken fantastisk man, tack. Han var inte för på, men samtidigt ville han intyga, övertyga, få mig att förstå att Jasmine behöver mig lika mycket som hon behöver sin pappa. När jag just mådde som sämst kunde jag inte alls först vad hon skulle med mig att göra? Världens sämsta mamma, som knappt kunde sköta hem och hushåll, med allt det som det innebar.

 

 

 

 

Jag försöker att inte tänka tillbaka så ofta, för den perioden får det att knyta sig i min mage, vilket självdestruktivt liv jag hade, hur jag missbrukade både alkohol och sex, hur jag utnyttjade och ljög för människor och omgivningen runt omkring mig, även nära och kära. Att när jag missbrukade alkohol, varannan vecka när jag inte hade min dotter, jag drack litervis med vin, tog hem män, körde iväg med min bil, full som en anka, lilla Peuegot 106. Jag kände mig bäst i världen, oövervinnerligen som klarade av att ha så hög promillehalt i blodet och kunna köra rally på småvägarna. Jag stal kläder från olika klädesaffärer när pengarna började sina, jag gick tillbaka med dem några dagar senare och frågade om jag fick lämna tillbaka dem och kunde få pengarna tillbaka, för jag hade tappat kvittot. Det funkade och nu kunde jag köpa mer vin. Det var så jag fungerade i mina maniska perioder! Då sov jag inte på flera dagar och hade hur mycket energi som helst. Men sen gick det ner som ett bre på posten. Då när jag mådde dåligt, blev deprimerad då kunde jag sova flera dagar i rad. Då tog liksom all energi slut.

 

Jag skäms inte för det jag gjorde, det finns ingen anledning för det, inte längre. Jag ångrar inget heller idag. Att ångra mig och känna skam, kommer bara att få mig att må dåligt igen. Gjort är gjort, jag har ångrat mig, jag har skämts och det är tillräckligt. Jag tror och hoppas att ni människor runt omkring tycker att jag har sonat mina brott, för jag anser att jag faktiskt har sonat mina brott idag.

 

Men när jag fick rätt hjälp i från Vuxenpsykatrin här i Skövde, både samtala och bra mediciner, Lithionit, så började mitt liv bli allt mer stabilt, men det tog några år.

 

 

Och idag har jag förutom min dotter varannan vecka, så har jag även en make, men han har jagt inte bara varannan vecka och jag tackar till någon, att du Tomi står ut med mig. Jag är stabil, men jag har inte jobbat på åtta långa år. Att jag nyligen började arbeta, det tar ett tag att bli "stabil" i arbetslivet också! Jag vet att jag ofta är trött och grinig, men det kommer att bli bättre! Älskar dig, Tomi!

 

21.06.12 - Då blev vi man och hustru, jag blev då fru Aaltonen.