Katja Kokkonen från Skara är en bedragare!

Just nu cirkulerar mitt namn på internet på diverse köp och säljsajter som jag skulle kalla oseriösa. Det har lagts upp annonser på elektronikprylar, cyklar och vad mer vill jag helst inte veta.
 
27/12 2015: Kontaktade en tjej mig och frågade mig om jag hade sålt elektronikprylar, en Sonos Playbar och Sonos Play 5, för 6800:-. Annonsen hade varit insatt på citiboard.se. Jag blev väldigt förvånad givetvis och förstod ingenting. Jag trodde att det hade skett ett misstag. Men det var det tydligt inte. Men jag hade inte satt in någon annons eller dyligt. I detta komiska sammanträffnde var att köparen bor i Götene och ville hämta sakerna hos säljaren (i detta fallet tydligen jag i från Skara). Och då är det bara cirka 2 mil att hämta och kika på prylarna. Då när köparna ville det, slutade bedragaren att svara.
 
28/12 2015: Så hör sig en till tjej av sig och då ska jag ha sålt en Roland sp404sx på vend.se för drygt 2500:-. En till, en till alltså?! Hon har tyvärr också betalt in på kontonumret hon har fått.
 
1/1 2016: Idag så fick jag reda på att jag också har lagt ut en cykel för försäljning på sajten happymtb.org. Mer än så vet jag inte.
 
Lite uppgifter om hen som gör så här:
 
Användarnamn: Katja.Kok
Mail: katja.kokkonen@mail.com
Bank: Marginalen Bank
Kontonummer: 9235-2187400
 
Ta gärna kontakt med polisen för att göra en anmälan, så vi får ett slut på den här bedragaren som hållt på allt för länge.
 
Snälla hjälp mig!
 

Jag har slutat att ljuga...

Godmorgon!
 
Nu är det slut på alla lögner, nu är det slut på all skam, jag har fått nog. Allt är inte självförvållat och jag har inte valt detta. För endel människor så är det så enkelt att man är summan av det man gör. De som ens kan säga så har ganska trång syn på livet. Allt är inte svart eller vitt.
 
Jag har många gånger önskat... att Daniel (min exmake) skulle ha hittat en ny kvinna väldigt tidigt efter att vi skilde oss. Så att Jasmine hade varit så ung som möjligt. Just för att hon kunde fått en ny mamma. För att jag kunde fått ta den enkla vägen ut. Men nu är det försent. Nu är hon "för gammal" och hon skulle bli förkrossad om hon förlorade mig, sin mamma. Jag är hennes förebild och hon älskar mig. Jag har sällan tvekat på att jag inte är en bra mamma. Jag vet att jag är det allt som oftast. Men i och med sjukdomen så är det inte alltid så enkelt.
 
Jag tänker ofta... nej jag tänker flera gånger dagligen...
 
"Jag vill inte leva längre, men jag vill inte ta livet av mig!"
 
Det är så jag känner det, tyvärr... Att ständigt ha den där jävla klumpen i magen, när orken tryter, energin är slut. När det blir för mycket och tårarna rinner över.. att gråta varje dag, allt känns hopplöst, meningslöst... Ångesten på topp. Jag vill bara gå och lägga mig och inte vakna upp igen, då kan inte Jasmine bli besviken på mig den dagen hon blir äldre.. Men usch stackars barn så ensam hon skulle bli utan sin mor, sin förebild.
 
Hela tiden ska dessa tankar gå fram och tillbaks... upp och ner, bergochdalbana. Ena stunden så är jag längst upp, livet är helt underbart, inget kan gå fel, jag är störst och bäst på allt. Jag kan allt o.s.v. tills nästa stund då är jag så liten och så ledsen, jag är värdelös och kan ingenting. Denna bergochdalbana går upp och ner hela dagarna... Det tar så himla mycket av den lilla energi jag fortfarande har kvar...
 
Jag är så slutkörd, jag orkar ju inte längre...
 
Jag har givetvis kontakt med vuxenpsykiatrin, men det är ju inte så snabba där, 11 månader sedan min läkare skickade en remiss dit. Jag har varit där på några besök, men i måndags fick jag äntligen en fast kontakt på VUP.
 
Jag har testat flertalet mediciner under dessa månader, alla dessa biverkningar, in och utsättning... 
 
Nej, men detta var bara en liten del av det helvete jag går igenom...
 
Önskar er en toppenbra dag!
 
Puss och Kram! <3

Det är över 1 1/2 år sedan jag bloggade.

Hejsan hoppsan...
 
Det är längesedan jag bloggade, känns som att det är dumt att jag slutade!
 
Jag har varit sjukskriven i ett år redan, snart. Har mått något bättre när jag har varit sjukskriven, även om det är jobbigt ekonomiskt. Men hälsan går ju före allt. Förra hösten var ett rent helvete. Jag har aldrig haft en sån tung period, massor med dumdristiga äventyr på olika sätt och vis. Bilkörning, onykterhet, alkoholism, jag isolerade mig ute i torpet, hade ständig dödslängtan. När jag tänker tillbaka.... usch låter hellre bli. Men jag kommer att blogga öppet om det senare i veckan. Jag har fortfarande dödslängtan, men försöker att göra det bästa av situationen...
 
Jag vill dö, men jag vill inte ta livet av mig... jag tror inte på att det längre kan bli bättre om jag har mått så här dåligt i nästan tjugo år, så hur i helvete kan det egentligen bli bättre? Det vet inte du och inte du och inte du heller. Det är bara jag som kan ta reda på det. Och det är bara jag som vet. Så kom inte och säg att du behöver det och det, du behöver ett jobb, du behöver komma ut... jag behöver mycket tyldigen. Men det har du fan ingen aning om vad jag behöver eller inte behöver...
 
Jag är verkligen en jättesnäll människa men nu är jag verkligen liten och ensam...
 
Nu ska jag ta och skjutsa lilla prinsessan till dagiset!
 
Önskar er en underbar höstdag!
 
Puss och Kram! <3
RSS 2.0