Så ledsen och besviken, känner orättvisa!
Jag är så trött, jag är trött på att vara trött. Efter sommaren så har det blivit allt värre och värre med tiden. I början på hösten så börjades det med massa provtagningar. Fick krångla till tiderna med jobbet o.s.v. Men det löste sig...
Fick mig en till, en ny, en femte diagnos...
Och jag som var så lycklig över att mitt liv äntligen var stabilt efter alla år av kämpande och kamp mot olika sjukdomar. Jag skrev ett inlägg om "Stabilt liv, åtminstone mer stabilt än det (någonsin) varit (Bipolär sjukdom 1)" för er som glömt eller som missat inlägget!
Den femte diagnos, den heter primär hyperparatyhyrodism och dess symtom som jag fått är just den extrema tröttheten och att känna mig så korkad i skallen. Att jag inte längre fattar vad jag gör eller har gjort. Trodde först att jag hade fått mig en demenssjukdom. Jag är så utmattad, glömmer saker, har svårt att koncentrera mig och fokusera. Har också ont i kroppen, någon slags muskelvärk, vissa gånger har jag väldigt svårt att på slutet ta mig uppför trappan här hemma, då vi bor på andra våningen!
"Primär hyperparatyreoidism (PHPT) orsakas vanligen av en godartad bisköldkörteltumör som resulterar i en störd kalciumomsättning och förhöjda kalciumnivåer i blodet."
Så vad väntas nu? Läkaren har skickat en remiss till endokrinkirurgen och en remiss till bentäthetsundersökning - DXA (Osteoporos). Känns väldigt jobbigt att behöva vänta på benhandling/operation och må såhär tills dess!
Jag är idag sjukskriven till och med söndag, ska arbeta på tisdag, onsdag och torsdag, förväntas 100%, men känner mig ganska inställd på att jag kommer inte orka det, men jag är en riktig jävla kämpe med ett jävlar anamma. Även om en människa, inte ens jag orkar med hur mycket som helst...Men skönt är att min läkare och min chef har förståelse för detta, denna sjukdom, för mig och att jag kanske måste gå ner i arbetstid ett tag.
Inte sista diagnosen, det tror jag knappast att det är, det kommer att komma fler, men vad kan jag göra åt det, inte ett skit, vad tror ni blir den nästa?
Tidigare satta diagnoser:
På grund av den nya diagnosen så påverkar den i sig, sig själv psykiskt och den påverkar även mina andra diagnoser, så jag måste vara försiktig och våga säga stopp och nej, även om jag har svårt för detta. Påverkar den mig, negativt, så mår jag sämre i min psykiska hälsa/ohälsa, bipolära sjukdomen och det i sig kommer att påverka min kropp, smärtor, myofasciella smärtsyndromet och då ballar till slut min mage ur...
Men hur som helst är jag så ledsen, himla ledsen, ledsen och besviken...
Samtidigt så vet jag att när jag snart får må bra igen, så kommer jag att bli den sprudlande glada, starka kvinnan som är jag, jag kommer gå till jobbet med glatt humör.
Jag kommer inte känna mig som den värdelösa mamma som jag är just nu, värdelösa fru, värdelösa undersköterska, värdelösa människa överlag...
Det blir bättre...
