Förlossningsberättelse...

Onsdag 9/11
Är totalt slut på grund av värk i kroppen så bokar extra tid hos bm som skickar mig till till antenatal och dit följer maken med mig. Igångsättning är något de helst inte gör, pga dess risker. Hon känner på tappen o når knappt in med ett finger, men töjer och det gör verkligen ont.

Fredag 11/11
Återbesök hos antenatalmottagningen och läkaren når in och gör en hinnsvepning och säger bebis kommer inom 36 timmar, vilket inte stämmer.

Söndag 13/11
Återbesök på FL, status i princip oförändrad, öppen ca 2-3 cm, 0,5 cm kvar av tappen. Det töjs återigen.

Tisdag 15/11
Tid hos barnmorskan som ser att jag mår sämre, att jag har mer ont och lider av sömnbrist och är orolig och ringer in till förlossningen. Hon säger också att jag ska stå på mig när jag kommer in. Jag och Daniel åker in, jag får reda på att jag ska få en morfintablett och få ligga kvar över natten och sova. Daniel ska hem och ta hand om djuren och hemmet/uppvärmningen.

Men innan han ska hem så känner dom på tappen och säger att han får nog sova över för det blir bebis i natt eller morgon bitti, öppen 4 centimeter och utplånad cervix. Jag har på kvällen en hel del regelbundna värkar men pga ryggvärken händer inget mer, de blir mer oregelbundna och då drar livmodertappen ihop sig för jag spänner av smärta. Jag får sova relativt gott den natten i alla fall.

Onsdag 16/11
Det känns på tappen och den är "avslappnad" och klockan 9.00 tar de hål på fosterhinnorna, värkarna blir starkare ganska snart men oregelbundna. Vid 11.30 tides tas ett beslut om att jag ska få värkstimulerande dropp och att jag ska flyttas över till förlossningsavdelningen. Strax efter 12 kopplas droppet på och jag får värkar hela tiden, fy bubblan så ont. Men andas lustgas och lära mig det, funkar bra. Har enorm stöttning av min make, hela tiden. Jag mår jätteilla under HELA dagen och inte bara av lustgasen, kan ju inte heller kräkas pga magsäcksoperationen jag gjort. Men det är tydligen till fördel då bebis pressas mer neråt.

Ca 14.25 så kommer barnmorskan in efter att att varit ute en liten kort sväng och frågar om jag krystar..
Ojdå, förlåt säger jag.. Men det var tydligen ingen fara. Det sker per automatik, jag var öppen då åtta centimeter. Då tas också lustgasen bort för jag fokuserar för dåligt på att krysta. Det fungerar bra utan lustgasen, men slutet var definitvt värst när huvudet ska ut, bakhuvudet kommer ut först med en arm. Jag spricker rejält nertill, i slidan, blygdläppar och mellangården.

Tycker själva "arbetet" gick väldigt snabbt, det var verkligen tufft men jag var jätteduktig och stark, klarade detta bra. Fick en komplimang om jag har en livmoder som är till för att föda barn. Bra va? Några timmar kändes ändå som några minuter och vad GOTT det var att få äta och dricka efteråt.

Klocka 15.00 blev det en "liten" stor tjej, Jasmine, på 3910 gram kärlek och 51 cm med mörkt hår, näst in till svart.

Fredag 18/11
Nu har vi snart varit hemma i ett dygn och hon är den finaste jag någonsin sett, total lycka..

Snart är det nog dags...

tja, fast än det kanske inte känns så..

Återbesök hos antenatal idag, var ju där i onsdags och då fick läkaren knappt in ett finger, men försökte töja, nådde inte tappen för hinnsvepning.. Men idag knappt 36 timmar senare var jag öppen 3 cm och så töjde han mer o lossade hinnorna (hinnsvepning) så det borde inte ta länge till..

Läkaren sa att han jobbar på förlossningen i helgen så vi ses då hehe.. HOPPAS det är så.. men det känns inte så.. Iofs trodde jag inte att jag hade öppnat mig öht.. Stålkvinnan! LOL!! Men läkaren var väldigt lugn och det skulle kännas tryggt att veta att han finns där då förmodligen..

Så nästa gång jag skriver lär vara när ni får veta vad det blev för liten knodd och en liten förlossningsberättelse..

Håll tummarna om det är någon som fortfarande läser!!

Masssa kramar!!!
RSS 2.0