Det är ju ett tag kvar.. men tänkte berätta hur det går till... men ska fortsätta med ivf - dagboken när behandling två börjar (IVF - försök 3)...
(Först tar man nässpray tre gånger om dagen, i cirka 2 veckor för hämma sin egen "cykel".. Sen ska man ta sprutor i magen, liknande insulinsprutor en gång om dagen, i cirka 10-14 dag för att massproducera ägg, kombinerat med nässprayen 2 ggr/dag)

Till äggplocket:
Två dygn innan äggplocket har jag tagit en spruta som heter Ovitrelle som är en äggmognadsspruta, det gör man inför själva ingreppet så dom ska mogna på sig å bli fina och stora..
Efter tolv får man inte äta något, men sist så fuskade jag och tog lite yoghurt och en halv macka, men det gick jättebra iaf.. fy mig. Men.. där på morgonen, cirka 7-tiden, får jag en säng, sköterskan stoppar en nål i armvecket, jag får Panodil.. (man kan få lugnande också, ex Stesolid).
Min älskling springer fram och tillbaks till köket, slänger in riskudden i micron och så får jag den på magen.
Klockan 8.00 är dags för operation.
Jag får morfin intravenöst, blir helt groggy. Daniel är inne med mig och håller mig i handen hela tiden, känns tryggt. Så får jag lokalbedövning i slidan. Dom tvättar mig och donar där nere, så åker nålen fram. Nålen sticker dom igenom slidväggen och sticker lite här och var och plockar ut ägg..
Efteråt är jag lite mosig, jag får vila, medans älsklingen ska gå ner och lämna sitt bidrag/prov.. När han kommer tillbaks äter vi frukost... efteråt så vi lägger oss i sängen med riskudden på magen och somnar en stund..

När jag kom från äggplocket tänkte jag och sa, detta skulle jag göra tusen gånger åter för att få ett biologiskt barn.. Hih.. men ändå är jag så rädd för det idag.. Det gjorde ju inte ont, utan var mest obehagligt.. kände när dom stack igenom livmoderväggen, men inte att det gjorde ont..