Jag har slutat att ljuga...

Godmorgon!
 
Nu är det slut på alla lögner, nu är det slut på all skam, jag har fått nog. Allt är inte självförvållat och jag har inte valt detta. För endel människor så är det så enkelt att man är summan av det man gör. De som ens kan säga så har ganska trång syn på livet. Allt är inte svart eller vitt.
 
Jag har många gånger önskat... att Daniel (min exmake) skulle ha hittat en ny kvinna väldigt tidigt efter att vi skilde oss. Så att Jasmine hade varit så ung som möjligt. Just för att hon kunde fått en ny mamma. För att jag kunde fått ta den enkla vägen ut. Men nu är det försent. Nu är hon "för gammal" och hon skulle bli förkrossad om hon förlorade mig, sin mamma. Jag är hennes förebild och hon älskar mig. Jag har sällan tvekat på att jag inte är en bra mamma. Jag vet att jag är det allt som oftast. Men i och med sjukdomen så är det inte alltid så enkelt.
 
Jag tänker ofta... nej jag tänker flera gånger dagligen...
 
"Jag vill inte leva längre, men jag vill inte ta livet av mig!"
 
Det är så jag känner det, tyvärr... Att ständigt ha den där jävla klumpen i magen, när orken tryter, energin är slut. När det blir för mycket och tårarna rinner över.. att gråta varje dag, allt känns hopplöst, meningslöst... Ångesten på topp. Jag vill bara gå och lägga mig och inte vakna upp igen, då kan inte Jasmine bli besviken på mig den dagen hon blir äldre.. Men usch stackars barn så ensam hon skulle bli utan sin mor, sin förebild.
 
Hela tiden ska dessa tankar gå fram och tillbaks... upp och ner, bergochdalbana. Ena stunden så är jag längst upp, livet är helt underbart, inget kan gå fel, jag är störst och bäst på allt. Jag kan allt o.s.v. tills nästa stund då är jag så liten och så ledsen, jag är värdelös och kan ingenting. Denna bergochdalbana går upp och ner hela dagarna... Det tar så himla mycket av den lilla energi jag fortfarande har kvar...
 
Jag är så slutkörd, jag orkar ju inte längre...
 
Jag har givetvis kontakt med vuxenpsykiatrin, men det är ju inte så snabba där, 11 månader sedan min läkare skickade en remiss dit. Jag har varit där på några besök, men i måndags fick jag äntligen en fast kontakt på VUP.
 
Jag har testat flertalet mediciner under dessa månader, alla dessa biverkningar, in och utsättning... 
 
Nej, men detta var bara en liten del av det helvete jag går igenom...
 
Önskar er en toppenbra dag!
 
Puss och Kram! <3



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0