Men allt drar, tar ändå energi, energi jag inte har, kvällarna är fruktansvärda och snart kommer Jasmine hem. Jag blir så stressad, jag är så trött, jag är urusel mamma, värdelös som inte orkar vara vaken med henne, sällan till klockan 21.00. Och nu när hon har jullov också. Jag är hopplös, meningslös, värdelös, den sämsta och dåliga mamman just nu Så synd om min lilla, älskade prinsessa, vackra flicka. Förlåt mamma, svårt att säga förlåt för att jag är sjuk men, förlåt ändå!

På kvällarna när jag är trött, tränger paniken in i hela kroppen, den kryper in under skinnet på mig, fruktansvärd panik och panikångest. Det triggar igång ett illamående som heter duga, det bubblar ur hals och upp ur munnen, jag ulkar och hulkar. Oftast kommer inget upp, ibland lite slem, ibland lite blod. Sen när lampan släcks, blir både ångesten och panikångesten flera gånger värre, det snurrar i huvudet, klump i halsen så trång, illamåendet växer till sig... fantastiskt, kanske inte. Men det blir bättre, låt tiden gå fort. Jag hatar kvällarna och ibland dagarna. När jag inte ens kan eller ska köra bil. Sjukt att det kunde bli såhär.. ledsen och besviken...