Att det skulle vara möjligt. Jag har förut försökt, men det har inte fungerat, jag har försökt två gånger förut, hur svårt skulle det egentligen vara. Men jag tänkte, jag ska försöka igen, jag ska försöka en tredje gång. Första gången jag försökte, det var när jag var kring 16 år, den andra gången, när kan det ha varit men 22-25 årsåldern, tidsuppfattningen är väldigt dimmig, Men tredje gången, tredje gången gillt eller? 38 år gammal nu, det blir ju inte enklare med åldern sägs det...

 

Med tanke på hur det har gått med det förut och allt runtomkring, käpprätt åt helvete, det kan ju inte fungera nu heller, jag kan ju bara inte lyckas nu om jag inte lyckats förut. Jag är född för att misslyckas om och om och om igen.. Så varför skulle jag ens ge mig in i detta?

 

Aldrig lyckats avsluta en utbildning tidigare eller lyckats behålla ett arbete, på grund av sjukdom. Mina sjukdomar kvarstår ju fortfarande så, så varför ska jag ens söka in på Omvårdnadsprogrammet, på Komvux, igen?

 

Sagt och gjort så gjorde jag detta, hösten 2020 så sökte jag in på Vård- och omsorgsprogrammet och jag kom in. Började tveka och må riktigt illa. Skulle jag ens få CSN-stöd då jag har tidigare skulder dit? Även om jag kom in så skulle jag misslyckas med alla inlämningsuppgifter, prover, seminarier, examinationer, så onödigt att ens börja...

 

Så började skolan och allt vad vi skulle göra, lämna in, tester och prover, varje prov var jag säker på att jag inte hade klarata det. Betygen kom tillbaka en efter en. Betygen landade i början kring C och B och jag var väldigt förvånad, hur kunde detta vara möjligt? Det kan inte stämma, jag måste ha fått fel svar från lärarna, borde vart svar till annan elev? Men inte... tydligen...

 

I och med att betygen var så bra så började jag allt eftersom att tro på mig själv och satsa mer och massor med A blev det. Den 9e juni så blev jag blev examinerad undersköterska.

 

30 maj så fick jag ett vikariat på Ekedals Äldreboende, på den svenskfinska avdelningen, Skövde kommun. När jag lämnade in mitt diplom innan jag gick på semester så fick jag min tillsvidareanställning, på samma ställe. Mitt första fasta arbete fick jag då, i 39-årsålder. Det är ju fantastiskt, detta trodde jag aldrig skulle vara möjligt... Att också söka arbete på en finsk avdelningen var en av de största utmaningar jag har antagit.

 

Det är viktigt att tro på sig själv, tro att man ska klara av det, ha mer tillit till sig själv, ha självkänsla, självförtoendet. Jag ska fortsätta att lyckas, jag tror på mig själv och tror att jag en dag kommer att klara av att läsa vidare.

 

Jag önskar er läsare en fantastisk måndag, jag ska jobba ikväll, 13.30-21.30. Sen arbetar jag tisdag 14.30-.22.30 och onsdag 13.30-.21.30. Ledig torsdag och jobbar helgen, fredag 7.00-.16.00, lördag och söndag 7.00-15.30.

 

Ta hand om er!

 

Kramar, Tarja.