Det ringer i telefonen, det är Lycksele Lasarett. Jag har ställt mig i kö för att göra en Gastric Bypass. Det är ungefär ett halvår sedan jag gjorde det och de har sagt att det är två års väntetid. 

Men, sekreteraren i telefon undrar ifall jag vill komma in och göra operation på Lördag. 

Shit, nu på lördag?

Ja.. jag svarar ju givetvis ja.. en bjässe på 150 kilo.. nu ska fettet väck.

Blir inlagd/inskriven på lasarettet, får flyta inför operation.

Invägning och mätning.

Vågen visar 149,7, midjemåttet ligger på cirka 160 centimeter.

Jag är 165 cm lång.

Jag är 22 år gammal.

Självaste operationsdagen, jag åker ner på morgonen runt nio vill jag minnas, men operation börjar runt 10-tiden.

Vid tre-tiden är jag färdig och vaknar upp ett tag efteråt.. 

Min fd sambo är där och väntar på att jag ska vakna, han var så otroligt stort stöd för mig då. Han var hos mig på sjukhuset varje dag i flera timmar. Ändå hade han ett hus och hem att ta hand om. 

Han for 6,5 mil enkel resa varje dag i en vecka för att stötta mig.

I alla fall så vaknar jag.. och jag har väldigt ont.. säger jag då.. då känner jag bara att jag inte vill leva, vet inte vad jag ska göra.. aj aj aj.. ber till och med min fd om en pistol..

Usch.. låter illa, men nu när jag tänker på det i efterhand så, hade jag ens ont!?

Jag ställer mig på benen samma dag, för att känna hur det känns, men det stramar massor i såret/ärret.

Jag ligger kvar på iva under natten och morgonen efter får jag åka upp på avdelningen.

Får komma upp på avdelningen.. jag har en pump som matar mig med morfin var tredje timme.. 

Jag får dropp också.. Händer inte så mycket dessa dagar..

Får mina dagliga blodförtunnande sprutor också..

På kvällen 26/9 så tar morfinet slut och sköterskan tänker koppla på mer, men jag säger at det inte behövs, senaste timmarna har jag ändå fått välja om jag velat ha eller inte.. den har inte då pumpa automatiskt.. så där på natten tas den bort, då den bara larmar..
Drömmer eländiga mardrömmar.. Om makaroner i rymden..

Jag får redan efter ett par dagar börja öva på att tugga mat, knäckebröd är det jag få öva på. 
Smart faktiskt kan jag tycka.. inte vänja magen vid flytande mat, Bohman som opererade mig tycker magen ska få vänja sig vid "vanlig" kost så snabbt som möjligt. 

Jag får äta soppa första dagen, med något i.. inte slät iaf.. sen köttbullar och potatis m.m.

Det funkar bra, dock smakar det ingenting alls.. ingen hunger eller matlust..

Inför hemgången, sex dagar senare är det dags för vägning, vågen visar - 5,5 kilo, känns underbart ..hihi..

Redan på väg åt rätt håll, neråt..

Har ingen som helst matlust, äter fil eller yoghurt.

Delar en franska på fyra bitar och äter det med leverpastej.. 

Äter praktiskt taget ingenting alls, men försöker då tänka på proteiner m.m. men det är svårt..

Får stort stöd av mitt x.

Ingen större matlust ännu, men kilona rasar.. har på ett halvår gått ner runt 30 kilo.

Nu längre kan jag inte äta vitt bröd eller vit pasta, det bara sväller i magen.

Äter fullkorn och fibrer, känns underbart att det förändrades till det bättre automatiskt kan man säga.

Testat en tugga pizza och en tugga hamburgare för att se om det är något fel på mig, 

då all mat verkligen smakar ingenting alls.. 

Men jag som älskat skräpmat.. ja, det smakar ingenting heller, vad bra då går jag inte miste om något iaf..

Jag har gått ner 60 kilo och väger under det magiska 100 - strecket nu.. det är heeeelt underbart..

Jag kämpar med maten, äta nyttigt och få i mig alla näringsämnen jag behöver..

Visst äter jag skräpmat någon gång nu, men det är på helgerna, veckodagarna är till för att hållas strikt på. 

Jag är ju bara en människa jag med trots jag har gjort operation - så förändrar det inte mitt ätbeteende helt.

Har inte orkat träna något, har väldigt ont i benen, mycket muskelkramper från fötterna och upp till låren.

Äter fibrer och fullkorn, mer grönsaker.. 

Försöker att INTE äta bröd, men är en brödmänniska så det är svårt..

Jahapp, nu har man nått sin målvikt, tog cirka ett och ett halvt år, gick något segare på slutet.. väger cirka 60 kilo.. är idag 24 år och har ett midjemått på 64 centimeter..

Jag har fortfarande kvar allt överskottshud, som en dag ska opereras bort..

Äter bättre, men äter fortfarande lite, cirka 1-2 dl, cirka 5 ggr/dagen om jag orkar..

Idag är jag 26 år gammal, det är snart fyra år sedan jag opererades, min vikt ligger fortfarande stabilt på 60-63 kilo.

Midjemåttet är detsamma som för ett par år sedan.. 

Jag går hos sjukgymnastiken och tränar pga dålig rygg, vad det är för fel vet jag inte riktigt. 
Diskbråck sa de till mig 2006.

Ska på röntgen inom en månad iaf, så det är skönt det.. få svart på vitt, då ryggen har helt klart blivit sämre sen dess. 

Men jag kämpar på med jobbet iaf, är personlig assistent.

Jag är dålig på att motionera, men cyklar iaf till jobbet, cirka 5 kilometer.

På måndag ska jag på introduktion på gymmet, är rätt nära mig, så hoppas på motivation att träna där istället, 3 gånger i veckan och resten av dagarna cykla till jobbet.. 

Jag har träffat en ny underbar kille, som är min sambo och fästman nu.

Han är mer hälsosam, så det är lättare att äta nyttigt

Vi använder sällan margarin utan olivolja, använder inte grädde eller mjölk i maten.. 

Äter mer kyckling, nötkött och fisk än griskött..

Äter fibrer och fullkorn istället för vitt mjöl.. 

Men just nu är det verkligen motionen som jag ska öka på.. men tar det lite lugnt tills jag har fått göra röntgen på ryggen först.. så får vi se sen..

Jag har säkert glömt något på min viktresa, är det någonting ni undrar får ni gärna ställa frågor och isf i vilket tidsperspektiv det gäller så ska jag lägga in fråga i inlägget med..